Katastrof

Jag är en total verbal katastrof. Det händer hela tiden, det måste vara en ond förbannelse över min tunga och tal. Jag tror det på fullt allvar, borde vara tyst i flera veckor framöver. Ååh det är så jobbigt att jag inte orkar skriva om det nu… Katastrof säger jag bara.

P har dragit iväg i natten, skulle kolla på Champions League och med några öl i kroppen fick de givetvis en fin idé i huvudet. De skulle i vilket fall som helst ställa sig i kön till MediaMarkt i Bäckebol i natt. Det öppnar ju imorgon och ska väl sälja billig elektronink kan jag tro. Själv ligger jag ensam i sängen, nyfärgad i håret och fullproppad med historaprov-plugg.

På måndag börjar jag på mitt nya jobb, ska bli väldigt intressant och spännande. Hoppas jag.

Natti 

Namn

Jag funderar ofta kring namn. Människor som jag stöter på med lite ovanliga namn, ovanliga i sitt slag eller för personens ålder, barn som fått ett nästintill påhittat eller ett namn taget ur en film eller bok eller kanske ur musikvärlden. Jag tycker att flickan i Romelanda, strax utanför Kungälv, som förra året fick namnet Metallica efter strider med landstinget, är ett tecken på att vi går mot en friare syn på namn och dess innebörder.

Det känns befriande att tänka att inte lika många barn får dela sitt namn med så många andra, som det var när jag växte upp. Hette man Anna, Maria eller Michael kunde man vara ganska säker på att det fanns minst en till med samma namn i klassen, fotbollslaget eller i stallet. Jonas, Martin, Malin och Jessika var också vanliga i många sammanhang.

När jag jobbade inom barnomsorgen för några år sedan frodades mitt namnintresse dagligen. Nya små inskolningar, nya små syskon och kollegebarn, fick både vanliga och ovanliga namn. De olika grupperna av namn växte fram i mitt huvud. De som jag fastnade mest för skrev jag ned på ett papper, som jag har gjort sedan tonåren och fortfarande gör. 

Namnen sorteras efter typ, längd, klang och innebörd. Det finns de klassiska namnen som har hängt med bra i alla år som tex Alexandra, Emma, Martin, Simon och det finns de lite mer ovanliga namnen som Leonie, Nova, Salve, Odin, Ophelia. En större grupp är namn som människorna i min ålder innehar, de mellan 22-32 kanske och där hittar man givetvis Malin, Elin, Johanna, Christoffer, Markus, Johan, Fredrik och Henrik. De trendiga namnen är de roligaste eftersom de finns i flera böjingar och ändelser, känns gulliga och fina på samma gång och blir sammantaget en typisk dagisgrupp. Melvin, Smilla, Luna, Alicia, Oliver, Jolie, Noah, Liam är exempel på dessa medan Ella, Alfred, Måns, Albin, Victor, William och Hugo är gamla namn som väckts nytt liv i.

Jag var ett tag inne på att döpa mina framtida barn efter släktingar i mellannamn men har insett att det förhoppningsvis blir en fråga man kommer att vara två om när stunden är inne. Förnamnet däremot kommer att bnli en spännande historia. Där slåss mina favoritnamn om att vara alternativ ett och även mot nya pärlor som läggs till på listan. De namn som har följt med i många år är Elton, Vilmer, Livia och Mille. Även Vilda och Malte är två starka alternativ. Vad det till slut blir återstår att se, antagligen mest beroende på antal år bort. Fast med den babyboomen som har exploderat omkring mig vet man aldrig vad som kan hända!

¤¤¤

Kolla gärna in www.svenskanamn.se

Förlåt

Jag har skrivit uselt dåligt den senaste veckan, men jag lovar bättring genast! Dock inte så mycket idag då jag, efter att ha hämtat tvätten, ska bege mig till Lödöse för fotbollsträning. Första gången på tre och en halv vecka. Det kommer bli mycket intressant. Och mycket tejp.

 Snart igen, Rosas

Minns

Jag minns och hedrar idag Brandkatastrofens offer och anhöriga….

Vi ses i Nangijala

Halssjukdom

Min hals är öm som en stukad fot. Den är svullen som en melon och jag konsumerar just nu mer te än hela Englands befolkning. Jag gick till jobbet igår och slet hela dagen, sedan kände jag mig inte så mycket piggare, ändå skulle jag tydligen spela badminton på kvällen. Därför mådde jag som ett nedspolat ruttet äpple när jag vaknade i morse och sjukanmälde mig efter några minuters övervägande. Jag tänker jobba i morgon och på lördag men idag blir det hellugnt. Det skulle blivit fotbollsträning idag men jag får hoppa över det. Lika bra att foten får vila idag också, det är ju flera dagar till den här veckan som den ska orka.

Nu är det bokat! New York-resan är betald och klar! Vi flyger över atlanten den 19:e mars efter mellanlandning i Bryssel, bor sju nätter på ”Candy Hostel”, ett ganska nytt hostel som ligger ett kvarter från Broadway. Efter den veckan flyger vi hem på kvällen den 26:e och är hemma i Sverige på morgonen den 27:e. Det kommer att bli hur kul som helst! Vi ska se allt, göra allt, shoppa allt! Om fem månader är det dax, fem månaders längtan. Och sparande.

Igår lade jag upp en länk på min gamla nattstads-blogg till den här nya. Den bloggen är sedan 2005 om jag inte minns fel och full med texter om mina trassliga första vuxenår. Det hände så otroligt mycket under de åren 05-07 och mycket av det finns med emellan raderna. Jag använde bloggen som terapi och det fungerade faktiskt. Självhjälp när den är som viktigast. Ta gärna en titt www.nattstad.se/malinamolly.

Maxi, here I come.

R

Tio år sedan

Jag har suttit och bläddrat på nätet och läst lite nyheter och artiklar, blev i helgen påmind om att det på onsdag är tio år sedan brandkatastrofen på Backaplan ägde rum. Jag ryser alltid vid tanken på denna festkväll som slutade så fruktansvärt overkligt. Jag hade precis fyllt 16 år den 29:e oktober 1998, gick första året på gymnasiet, hade stort kompisnätverk och var nog en typisk 16:åring som överdoserade både smink och hårspray, rökte, festade på helgerna och strulade runt med killar hit och dit. Min bästa kompis Kim, gick på Lindholmens gymnasium i Göteborg medans jag gick på Nils Ericsson:s i Trollhättan. Livet var spännande och dynamiskt.

Jag minns inte vad vi gjorde den där kvällen, minns inte om jag sov hemma, men jag kommer ihåg att Pappa satt uppe och såg på tv tidigt på söndagsmorgonen, det var väldigt ovanligt om det inte pågick ett OS eller något annat mästerskap i någon sport. Jag satte mig i soffan och såg bilderna från katastrofen, hörde reportern tala om antalet döda, händelseförloppet och om ett lamslaget Göteborg som förmodligen blivit platsen för modern tids största brandkatastrof. Jag rös.

Jag och Kim tog bussen till Backaplan och gick under vägen och långsamt fram längs havet av blommor och ljus. Vi lade rosor och ställde dit kort med nallar och hjärtan på. Jag hade skrivit ”Vi ses i Nangijala” i mitt kort. Kim satt länge på huk framför ett kort på en 14:årig tjej som hon hade känt i många år. En hästtjej med skinn på näsan som var något alldeles speciellt. Tårarna rann inte längs kinderna men väl i hjärtat. Det kändes som att jag tog någon annans sorgutrymme om jag skulle gråta där, jag som inte kände någon som dog, som inte hade någon personlig anknytning till händelsen. Jag var bara en av alla de andra tonåringarna i Sverige som kunde varit en av dem. Det kunde lika gärna ha varit jag.

Kim förlorade sin vän från stallet, tjejen med hästen, och även en kille som gick i hennes paralellklass. En tredje tjej gick i klassen över hennes och jag kände igen henne på fotografierna bland ljusen och nallarna. Hon såg allvarlig ut på bilden och hennes långa mörka hår var utsläppt. Hon fick aldrig gå klart gymnasiet, hon fick aldrig ta studenten eller ta körkort. Saker som jag själv inte har tänkt så mycket på, det är bara något man gör, något som hör tiden till.

Vi åkte hem igen med tunga hjärtan, tänkte på alla människor som mist en son, dotter, bror, syster, släkting eller vän. Vi fortsatte våra tonårsliv och lät branden bli ett minne som talar om hur hemskt det kan vara att leva i resterna av dödens framfart. Jag tänkte ofta på de som blev ensamma kvar, de som överlevde när alla deras vänner dog. Att få överleva men inte kunna leva.

Tio år sedan. Det känns som om det var förra året. Tiden läker inte alla sår, inte ens tio år kan få minnet att blekna. På onsdag tänder jag ett ljus och tänker på att mammor, pappor, syskon och vänner som lyckats överleva branden och tio år efter den. I ett forum på en av minnessighterna har en tjej skrivit till sina förlorade ”Jag gör ingenting, jag bara finns…” Då kom mina tårar.

ROSAS 

Bakis

Gårdagen blev en Singstar-orgie med stora mått mätt. Med mycket alkohol inblandat var vi alla potentiella Idolvinnare. Sedan gick vi ut i Kungälv, till Tre Kockar och dansade loss till skön musik och drack ännu mera öl. Vädret var helt vansinnigt och jag och Jess höll på att blåsa bort! Jag hade med mig ett paraply, storlek mindre, som snabbt vändes ut och in på och fick därefter kasseras. In på krogen med ett burr till hår som såg helt galet. Tror jagf iallafall, det fanns ingen spegel på toaletten så jag fick dansa runt och låtsas att jag var välkammad!

Trevlig kväll i vilket fall, något mindre trevlig morgon därefter men nu mår jag bra igen. Putte har tränat fotboll, hade haft lekstuga sa han. Det lär nog inte jag ha på onsdag när jag ska testa min fot i spel igen, efter knappt två och en halv veckas rehab.

Vi gjorde en förfrågningsbokning på en resa idag, totalkostnad under 20000 för fyra personer, helt otroligt. Kanske är det världens sämsta flighter men skit samma, vi kommer billigt undan och jag är inte främmande för två valium.

R

Stukad

Jag hann till fotbollsträningen ändå, fick tvingat min lillebror att möta mig utanför med mina gamla skor som jag lagt av hos mamma. Roligt var det och bra gick det, tills en elak svettfläck på golvet satte stopp för min framfart. Foten vek sig inte så skönt och smärtan satte av i galopp. Vad skulle jag promt träna för??

Nu ligger jag här på sängen och lider med ett hårt bandage runt foten. Jag svalde precis två panodil för att motverka eventuella inflammationer och jag försöker att inte röra foten för mycket. Snart kommer P hem från sin match, då blir det ännu mera synd om mig.

Nu går jag på rödvinet, snart middag med goda vänner!

ROSAS

Lite närmare drömmen

New York-drömmen börjar komma allt närmare verklighet. Vi har bokat preliminärt den 28:e mars, en vecka i the big apple. Det är dax att sluta slösa så okontrollerat, mina pengar bara försvinner i alla tänkbara små hål. Igår, som ett konkret exempel, tog jag ut en hundralapp när jag var ute med Sampe bara för att jag var så galet törstig. Vi passerade Röda Korsets andrahandsbutik och, hoppsan, en handväska blev min. Visserligen för ynka tjugo kronor, men ändå. Illa.

Jag har tjejkväll med tvmys idag. Jag och min mest tjejiga sida, rödvin och choklad. P är ute med jobbet på någon slags räkfrossa på en båt. Lagom full med en kräftsjärt hängades i skjortärmen, förväntar jag mig hans hemkomst ett par timmar efter midnatt. Då jag sedan länge sover som en avliden, i den för kvällen väldigt breda sängen, laddandes inför ännu en arbetsdag på det dammiga lagret. Lördagsjobb innebär att jag går miste om höstens första inomhusträning men jag har ändå inga skor lämpade för fotboll, därför skjuter jag min premiär på plastmatta en vecka framåt i tiden.

Idol-Kevin är ju fantastiskt skön och Robin var bättre än tidigare. Men orka med hela grejen, det gör inte jag. En tjej med annars väldigt härlig stämma ger sig just nu på att sjunga ”I kissed a girl….” och det går inte bra. Inte alls. Välj en något äldre låt, skulle jag rekommendera. Juryn håller med mig, det kunde jag väl tro!

Imorgon kommer Esset och Jessica hit, vi ska laga trerätters middag och mysa. Hela helgen går in i en mysdimma. Dimma…..

I kissed a guy and I liked it

Bokstäver

Runda, raka, sneda, stora och små. De är så fina och jag älskar dem! Alla bokstäver som får plats och alla som inte får plats. Alla bokstäver som skapar vackra ord, långa meningar, stora böcker. Ihopsatta i lutande snirklande stil, ditpressade på papper utav skrivmaskin. Bokstäver i datorn, kommenderade av tangenter, bokstäver som talas långsamt i dialekt.

 Jag älskar bokstäver, jag vill ha varenda en i trä, eller varför inte rostfritt stål. Att sätta som magneter på kylen eller som meningar på väggarna. Kanske kuddar, en för varje bokstav, att fylla sängen med. Trångt med rikt. Underbara bokstäver!

R O S A S